Veni Vidi Canti

Ensamhet

2009-05-08T20:13:00.005+02:00

Jag satt hemma själv och tyckte lite synd om mig själv. Det ösregnade ute och huset var tomt. Kände mig ensam och ledsen. Så satte jag på skivan från USA. Helt plötsligt var jag inte ensam. Jag var med er igen. Minnena kom tillbaka och jag kom på att jag är inte ensam fast jag sitter själv. Ni var med mig ikväll.

Kram allihopa

Ann-Sofie

Dela mera

2009-04-27T18:03:00.003+02:00

Hej alla i min stora familj

Jag tänker mycket på den predikan som Per W hade på Gospelmässan förra söndagen. Vi pratar för mycket om "receptet" kring vår tro (om vad som är rätt och fel) och alldeles för lite om "smaken" av den.

När vi var i Atlanta började vi så smått under morgonsamlingarna våga dela med oss till varandra av vad vi upplever och har upplevt på vår egen livsväg. Det tycker jag var en fantasktisk upplevelse! Det betyder att vi har fått ett stort förtroende för varandra i kören och vågar dela med oss mer i den gruppen än kanske i vårt "vanliga" liv.

När sedan Gunilla i onsdags fortsätter resan genom att berätta om hennes upplevelser på jobbet blir det bara fulländat! Tack Gunilla!

Jag hoppas att vi kan fortsätta att våga dela andliga upplevelser med varandra även i fortsättningen. Dels för att i alla fall jag behöver den plattformen och dels för att vi ska behålla det fina stämningen som vi fick fram i USA.

Många kramar till er alla

Eva

Hälsningar från Skåne....

2009-04-22T09:05:00.002+02:00

Sitter i bilen påväg hem till Helsingborg igen efter att ha shoppat lite i Malmö (får aldrig nog av shopping :p ) då jag får ett sms...."Kören undrar om du fick jobbet på ICA?" Jag blev så glad!! men avis på Jimmy att han fick vara med min kör och inte jag. Blev helt tossig och Jon undrade vad som hänt eftersom jag sken upp så. Kommer nästan inte ihåg vad jag sa men jag minns att jag upprepade "kören" och "åh" några ggr :)

Går fortfarande runt och jämför saker och ting med USA: " I USA, då...", "När vi var i USA...", "Så gjorde vi aldrig i USA", " åh va fin! var har du köpt den?.... -I USA!" :D osv osv....

Det var så roligt! När vi tittade på dvdn från USA, och satt och fikade samtidigt, i familjen Törnbloms vardagsrum utbrister pappa Törnblom " Nu är vi tillbaka från början av dvdn. Det här har jag redan hört en gång" ......."Haha, nej pappa det är inte slut än, det är samma predikan. Tar lite längre tid i USA bara :)"

Vet inte när jag kommer till Västerås nästa gång men hoppas jag kan kika förbi snart å träffa er alla underbara människor! Saknar er...

1000 pussar och kramar till er alla
//Karin T

ps. När börjar vi sälja new body igen? :p

Jag hoppas...

2009-04-20T23:02:00.002+02:00

...att vi kan förmedla åtminstone lite av den musikaliska känsla vi själva fick uppleva på plats under vår resa i Atlanta!
Med gospelmässan i färskt minne från söndagen (19/4), är det en förhoppning jag har - att få förmånen att göra avtryck hos människor.. Att vi får göra det bästa vi vet - sjunga med hjärta och själ - och ni som lyssnar på oss känner att det är ett glädjebuskap vi vill dela med er!

Det var en härlig kväll med många känslor som flög kors och tvärs i kyrkorummet - vi vill ju så gärna att ni ska få veta hur vi hade det "over there"! Det tror att många gjorde, mycket tack vare Cattas fina jobb med alla bilder som gav det hela en dimension till (tack snälla!)

Tack oxå till alla er som stannade kvar efteråt - hoppas att vi kunde delge er en liten bit av alla de fina upplevelser vi själva har fått!

Till sist återstår bara - Anna-Karin och Karin - we miss you! Hoppas ni är inne läser och vet att ni är påtänkta och saknade.
Mrs Ace - du leder oss med fast hand och ett stort hjärta!

Love you all - and God bless you,
//Susanne

inte från USA...

2009-04-18T22:30:00.002+02:00

men i alla fall- en bild av kören :)

Ses i morrn! //Per W

Avtryck

2009-04-11T09:17:00.003+02:00

Visst gjorde resan avtryck. Även om jag föreställer mig att jag säkert hade levt kvar på molnet lite längre om jag hade haft möjligheten att delta på körövningarna och fortsätta gemenskapen med "familjen" på lite närmare håll. Dom första dagarna lyssnade jag bara på gospel för att hålla kvar känslan lite längre. Nu kommer minnena lite glimtvis ibland och vardagen tränger sig ohjälpligt på mer och mer.

Jag pratar sällen om min tro men jag kan inte säga annat än att jag fick med mig en massa inre styrka från upplevelserna "over there". Styrka i min tro som innebär en styrka i mig själv. Det händer med jämna mellanrum i mitt liv att tron blir starkare och resan hjälpte definitivt till att ge en extra boost just nu.

Good bless you all!
/Anna-Karin

2009-04-10T22:10:00.002+02:00

TILLBAKA TILL VERKLIGHETEN 3

Hmmm..... Nu är man här igen, det är inte riktigt jag egentligen att skriva i ett öppet forum såhär...... men jag skriver bara till er så det är väl därför. Det har gått snart två veckor och jag har inte packat upp det sista än... det blir mindre definitivt så, jag är kvar fortarande... lite. Men det är inte så farligt som det låter, jag har landat och landat mjukt.... jag tog med mig ett av Pelles vita små molntussar hem och ner... jag landade mjukt och stortrivs med det som blev. Oron som fanns när jag låste dörren vid hemkomsten och klev över högen med post.... är som bortblåst...... Vi tog med oss det fina, varma och starka som vi hittade "over there".... hem. Det visade inte minst sista körövningen, tack! Visst var det kul.... det finns en öppenhet, en glädje och ett go hos alla som inte funnits på det sättet förut.... tack för att ni finns och är så underbara allihop.

Jag är lika glad för den inre resan som bara börjat..... ett nästan stoiskt lugn och en behaglig trygghet har infunnit sig och gjort att resan, vår resa, redan fått konsekvenser för resten av mitt liv....... oups!.... dramatiskt och hemskt kanske någon tycker att det låter...... det är stort men betyder egentligen bara att jag kommit till insikt om ett par saker och upplevelserna av värme, glädje och trygghet har hjälp mig att fatta några viktiga beslut..... dramatiskt kanske.... men inte hemskt..... det är mer med tacksamhet jag ser tillbaka på gemenskapen, vänskapen och möten som gjorde en skillnad, bland annat våra fantastiska morgonsamlingar där man fick möta så fina, ärliga och i sin skörhet så starka människor. När sedan Maggi (tack Maggi) i ett mail skrev till "Familjen" då blev allt fullbordat........... vad kan man säga mer än tack för att ni finns ..... ni gör skillnad./BG
PS! Ni som inte kunde följa med och dela upplevelsen på plats är naturligtvis lika viktiga och betydelsefulla..... men det hoppas jag ni förstår ändå DS!

2009-04-09T21:15:00.000+02:00

Tillbaka till verkligheten2.
Vissa saker kommer man ju på efteråt är ju sådana som man inte skulle ha gjort, och vissa saker är ju sådana som skulle ha gjort(som sedan antagligen skulle ha blivit nått som man inte skulle ha gjort om man hade gjort det).
En sån grej(den senare varianten) hände(inte) när vi åt lunch på cowboybaren på andra sida gatan. Vi fick bord ganska omgående och hade tur( Ludde och jag) och fick trevliga bordsdamer. Sen kom HON servitrisen, som hette Yvonn, och frågade om vi ville beställa. Hon...............................................................................................................................skulle jag ha frågat, i vilken kyrka hon gick i på söndagarna.
_P.

En liten fråga bara...

2009-04-08T16:43:00.001+02:00

Hur länge måste jag forsätta tvätta händerna med handsprit??? Har ni andra slutat??

;)

Vi ses ikväll!

//Per W

Påsklov

2009-04-06T13:05:00.004+02:00

Det är vecka 15 och mitt efterlängtade påsklov har precis börjat!

Jag tycker faktiskt synd om er "vuxna" som har ett jobb att gå till varje dag medans jag sitter här och har looooooov.

Men ett litet tips bara ..

Nu när ni sitter på jobbet mina bästa körvänner så tänk på mig, för jag tänker på er!

- Jag vet att du ler precis nu :)

Åh vad mycket kärlek jag vill ge till er alla, ni gjorde min resa till den bästa i mitt liv!

Idag är det en vecka sen vi kom hem och jag är fortfarande helt slut efter alla intryck och upplevelser. Jag har inte kunnat låta bli att lägga mina tankar på något annat än vår resa VARJE DAG SEN VI KOM HEM. Jag saknar det verkligen. När klockan är 12 på dagen här i Sverige så tittar jag en extra gång på klockan och tänker att nu är klockan 6 på morgonen i Atlanta. Jag tänker på Daniel och hans kör, Ekerö Gospel som är där nu på samma plats och samma hotell. ¨

Nej nu borde jag sluta drömma mig tillbaks ..

Det är bara dags att baka, sälja och spara till nästa resa :) Eller hur?!

Minnena lever kvar föralltid!

I LOVE YOU! / Hanna

2009-04-03T16:38:00.000+02:00

Tillbaka till verkligheten.
Det här funkar inte: Man kan inte sköta ett lantbruk samtidigt som man glider runt på en molntuss och bara är lycklig. Att sköta ett lantbruk ät faktiskt mer konkret än så. Djuren skall skötas, maskinerna skall fixas till vårbruket.
Det måste ha hänt nått där borta. Jag tror att möten med andra människor som ger av sitt inre är något som påverkar oss på djupet. Sådana människor har vi ju träffat, både svenskar och amerikaner.
För min omgivnings skull är det nog bäst att jag landar min molntuss och återgår till verkligheten så snart som möjligt. (det får väl ta den tid det tar)
pelle.

2009-04-03T08:11:00.002+02:00

Hej alla vänner, vill tacka alla gentlemen i kören för all hjälp med mitt baggage. Ni är helt underbara !Tyvärr kunde jag ej komma i onsdags, men ni fanns i mina tankar. Väntar med spänning på morgondagens VLT. Det är svårt att beskriva med ord vad tiden i Atlanta gav, men för att nämna något: WOW!!! OTROLIGT!!! FANTASTISKT!!!. Ja det var verkligen en upplevelse. All denna kärlek, omtänksamhet, generositet vi fick och gav till varandra, jag är verkligen tacksam för allt. Kramizar till alla! Linda.

Måste bara få återge nåt gulligt alex sa till mig. -" vet du vad änglarna kallar sina motorcycklar? Rengnbågar såklart! ". See you soon!

Atlanta Georgia 09

2009-04-02T16:27:00.003+02:00

Jag hade en fantastisk upplevelse i Atlanta Georgia med er (min kör).
Känslorna jag fick av den här resan var oväntade.
Den kärlek och närhet man fick av er alla,
och även av dom nya personerna man fick möta.
Skratt och tårar i en härlig blandning.
-Enastående!
Sena kvällar och tidiga mornar.
Trötta stämband.
Men allt fixade vi ändå.
-Vi var sååå bra!
Svårt att reflekter över alla händelser.
Så mycket som hände på bara 10 dagar.
Körövningar,mässor,jassklubbar,träning,museer,
snurrande restauranger,naturuplevelser mm mm .
Jubel från en församling i exstas över våran sång.
-Är det sant?
Jag kan bara säga tack.
//
Per

Hemma igen 2

2009-04-01T17:04:00.002+02:00

Sätter nyckeln i låset, kliver över 10 dagars post, släpar in resväska och handbagage, låser dörren....... känner en otrolig tomhet.... saknad... sorg..... en reaktion som jag inte hade räknat med. Varför?... jag vet inte.... det är så tyst och tomt, jag saknar verkligen kören, värmen vänskapen som jag lämnade bakom mig för 10 minuter sedan. Jag vet att den finns kvar... men den har varit så påtaglig ett tag nu att jag saknar den så mycket.

Glädjen och tacksamheten jag har känt de senaste dagarn är för ett kort ögonblick som bortblåsta men återvänder sakta med tanken på att de resor som vi påbörjade för tio dagar sedan är inte slut.... den yttre, ja den är snart slut.... men den inre har bara börjat...... allt vi har fått uppleva tillsammans, all värme, uppskattning och vänskap med varandra och främmande människor, kommer att göra en skillnad, om inte nu så i framtiden...... i alla fall för mig.

Att vända blad till ett nytt spännande kapitel istället för att läsa epilogen och lägga ifrån sig boken....... tomheten försvinner sakta och ni finns där..... alla... .

Det har nu gått en dag, sitter på jobbet och spelar cd:n och dvd:n.... gåshud o tårar..... DET VAR PÅ RIKTIGT och i kväll är det körövning..... give me a witness....... /BG

Hemma igen

2009-03-31T21:36:00.002+02:00

Nu är vi hemma igen, men ändå inte på något sätt. Jag känner att mina tankar flyger tillbaka, ofta.
Vår sista dag i Atlanta gick vi upp tidigt för att packa, äta frukost och lämna väskorna i en bil för hemfärd. Sedan åkte vi till Hunter Hill First Baptist Church för att sjunga i "the morning service" med Carl Hall och hans kör. Det var en otroligt stark upplevelse. Vi sjöng "Jesus is right here now" själva. Vilket mottagande vi fick! Vi avslutade med "Total praise" tillsammans med Carls kör innan det var dags att lämna våra nyvunna vänner mitt i pågånde gudstjänst för att åka till flyget.
Hemresan gick bra utan några missöden men den kändes sååå lång.
Det var skönt att komma hem till familj och vänner.
Så var det tisdag morgon. Tänk att få cykla igen! Att dra in den friska luften, höra fågelsång i den tidiga vårmorgonen där snön fortfarande ligger kvar i skuggan.
Men kvar i våra hjärtan och tankar finns våra upplevelser, våra vänner i USA såväl som i vår kör. De kommer alltid att finnas där...
Kram
Micke

It makes me happy!

2009-03-29T00:27:00.002+01:00

Att sjunga gospel ar en toppenmedicin for valbefinnandet! I alla fall for mig! Gospelmusiken gor mig glad(are) och lycklig(are) genom att musiken ar sa medryckande. De fina texterna innebar ofta att jag blir rord och tacksam over att jag har det sa bra. Jag stannar upp i en hektisk och stressad tillvaro och kanner och tanker efter en smula. Den innerliga musiken gor ocksa att jag kanner mig lugn och trygg. Allt detta ger gospelmusiken mig!

Manniskorna i koren spelar ocksa en stor roll och skapar ytterligare en dimension i valbefinnadet. Och jag instammer med foregaende talare. Efter den har resan ar ni "part of my family too"! Vi har kommit varandra sa mycket narmre och fatt en helt annan gemenskap. Och det kanns ju bara helt underbart!

With love to all my sisters and brothers!
Helena

1 dag kvar

2009-03-28T21:39:00.003+01:00

Nu har vi kommit till slutet pa varan fantastiska resa. Alla har vi nog funderingar pa hur det blir att komma hem. Kommer vi klara oss utan varandra nu nar vi traffats och umgatts sa intimt? Kommer 2 timmar i veckan att racka? De flesta borjar nog langta hem samtidigt som man kanner sorgen over att inte fa traffa dessa underbrara manniskor varje dag.

Vi kommer att bara med oss denna resa i vart sinne resten av livet. Som Karin H skrev sa far vi plocka fram minnet av vara stunder narhelst vi behover trost, gladje, gemenskap och inre frid. Jag kan inte med ord uttrycka hur mycket denna kor betydit for mig de 4 aren jag varit med. Vilken lycka att just jag far vara med!

Sista dagarna av resan grumlas lite av att 2 personer ar magsjuka och att vi andra oroar oss bade for att de inte skall bli friska innan hemresan och att vi sjalva ska bli sjuka. Vi dricker whiskey, ater vitaminer, vitlok och vitpeppar i medicinskt syfte. (Sorry Stefan, men vi gor det trots att inga vetenskapliga bevis finns for detta :)). Tron pa att vi ska klara av att ta oss hem allihopa ar stark.

Nu blickar vi framat. Pa onsdag ar det kor igen och jag far traffa min andra familj igen.

/Ann-Sofie

Omtumlande

2009-03-27T22:02:00.007+01:00

Inga ord är för mig tillräckliga för att sammanfatta denna resa. Den är bättre än förväntat, och jag hade ändå ganska höga förväntningar. Det är så otroligt mycket som har hänt med mig sedan jag kom hit, på alla möjliga plan. Något mycket oväntat är att jag verkligen kommit närmare och liksom påbörjat min egna uppfattning av vad det innebär att tro. Resan har hjälpt mig på traven att finna min tro.

Så otroligt mycket starka känslor jag hunnit bära på och här har det blivit "farligt", på så sätt att den tillåtande miljön nästan gör det oundvikligt att inte släppa ut sina känslor. En otroligt värdefull förändring skulle jag gissa är just öppenheten hos oss alla i kören. Alla varma möten vi gjort här tillsammans med den fantastiska musiken tror jag vidgat öppenheten för andra människor.
Jag har tänkt och tagit åt mig av vad en av pastorerna fick med i sin predikan. Att man inte ska vara rädd! Varför ska man vara inåtvänd? När man har så mycket att vinna på att vända sig utåt?

Ingen anar, ingen vet.. vad de här dagarna har gjort med mig, fått mig att känna. Jag själv anar att stora förändringar är på gång, men jag vet inte än. Det tror jag att jag får veta när jag kommer hem, sätter mig ner och utvärderar. Nu är jag alldeles för upptagen med att suga åt mig de sista dagarna av resan. Jag tror inte resan hade kunnat blivit bättre än såhär. Tacksamhet, tacksamhet, tacksamhet!

/Isabelle

Kanslosamt

2009-03-27T15:33:00.004+01:00

Detta ar en helt fantastisk resa.Vilken upplevelse att fa besoka dessa kyrkor och delta i deras gudstjanster. Vi blir overallt oerhort val mottagna. Manniskor kommer och halsar och kramar om oss. Man blir valkomnad pa ett satt jag aldrig varit med om tidigare. Och nar vi sjunger far vi ett omedelbart gensvar, man visar sin uppskattning med bade rorelser och muntliga uttryck. Det ar svart att formedla kanslan av att narmare 1000 personer staller sig upp och klappar hander nar vi gar ner och satter oss efter att ha sjungit klart. Det ar sa oerhort starkt.

Och alla dessa fantastiska manniskor i var kor. Alla bryr sig verkligen om varandra, och om nagon mar daligt finns det genast nagon dar for att stotta. For det ar mycket kanslor som vacks och vi ar manga som dagligen faller en tar. Detta ar verkligen en upplevelse utover det vanliga och jag ar sa tacksam att jag har fatt formanen att vara med.

/Gunilla

Körövning

2009-03-27T06:43:00.004+01:00

En de fantastiska saker vi får vara med om här i Atlanta är att sjunga tillsammans med andra körer. En av dessa träffade vi ikväll. Det var Carl Hall (jag tror hans namn stavas så) och hans kör. VVC lärde sig tre nya sånger - så bra att det känns underbart att få sjunga dem tillsammans i söndagens gudstjänst. Vilket också blir det sista vi gör här i Atlanta innan vi far hem till Sverige. Carl kommer till Sverige i december vad det verkar. I alla fall sa han det. Här kommer ett bildspel till. Fullt av (sång)glädje (foto Per W)

Akvariet + Coca Cola

2009-03-26T22:53:00.002+01:00

Idag har vi besökt Atlanta akvariet och Coca Cola museet. De ligger alldeles intill varandra mitt inne i stan. Som tur var är det inte högsäsong och det är mitt i veckan så det var inte galet mycket folk där samtidigt som oss. Några bilder som visar hur det ser ut finns i bildspelet nedan (foto Per W).

En korledares tankar

2009-03-26T21:50:00.003+01:00

Sedan jag var har i USA for 13 ar sedan har jag langtat efter att ta med Veni Vidi Canti hit! Tank att vi antligen ar har, pa plats "in the States" och far uppleva gospelmusiken pa hemmaplan : )
Att fa sjunga sina sanger for en forsamling som ger ett sa omedelbart och yttrycksfullt gensvar onskar jag alla korer.
Vi saknar Er - Lotta, Mirofora, Leif, Ylva, Peter, Monic och Marga - och pratar mycket om hur vi ska kunna formedla vara underbara intryck till Er. Och forstas aven till alla som kommer och lyssnar pa oss efter vi ar hemkomna!

Tack for att Ni ar dem Ni ar - Ni gor det latt att ga till jobbet : )
God Bless!
Mrs Aase

2009-03-26T21:35:00.002+01:00

Halla igen..
skriver ett par rader.
Eftersom jag sitter vid hotellets dator finns inga prickar eller ringar, sa du far lasa med lite fantasi!!

Ytterligare ett par dagar har gatt, och vi har nu hunnit med att oxa ha korovning med vara amerikanska vanner. Intressant!!
De har som de flesta vet, otroligt starka sangroster och tar i sa att de nastan spricker.
Som Gunilla sa fint uttryckte det:
"Trots att jag skriker sa mycket jag kan, och formodligen sjunger fel nastan hela tiden - hor jag inte mig sjalv nanting.. Det var trots detta en otroligt harlig upplevelse - de var valdigt vakomnande och gastvanliga och vi gjorde en liten inspelning tillsammans - superkul!

Ikvall ska vi fa gora om detta roliga med en annan kor, och efter det forhoppningsvis fa se pa Atlantas skyline fran stans hogsta skyskrapa.

Idag har vi oxa hunnit med att gora nagra av Atlantas "masten" - Coca-Colamuseet och Georgia Aquarium!

Vi mar alla bra och har harliga dagar, aven om solen inte har visat sig de senaste dagarna.
Hoppas att Du som laser detta oxa har det bra. Vi hors!!

Puss o kram//Susanne

Jag har fått en stor familj!

2009-03-26T05:35:00.004+01:00

Vilka underbara dagar vi upplever just nu! Jag nyper mig själv i armen emellanåt och ställer mig frågan: "Är det här på riktigt?" Det är så mycket vi får vara med om att intrycken fullkomligt väller över mig.
Jag samlar några kamrater, tar tag i deras händer och säger "Nu minns vi just den här stunden!" Vi ser oss omkring och memorerar vad vi ser och känner precis just nu. På det sättet vill jag "föreviga" vissa stunder genom att memorera vissa intryck som jag ristar in på näthinnan för att kunna ta fram längre fram - kanske under en blåsig och regnig höstdag när det mesta kan kännas tungt. Då kommer jag att plocka fram minna ögonblicksminnen - och njuta återigen av det som har varit.
Jag är så tacksam för att den här resan har blivit möjlig att genomföra. Den svetsar oss samman som grupp och kör på ett fantastiskt sätt. Jag har helt enkelt fått en större familj!!! Tack alla för att just du är du! För just Du bidrar till vår härliga familj!
//Karin H

Tacksamhet

2009-03-25T18:42:00.002+01:00

Vi pratar mycket om tacksamhet under vår resa. Det finns så mycket man kan vara tacksam för i livet om man bara stannar upp och tänker efter en stund. Just nu är jag tacksam för att jag hade möjligheten att följa med på den här resan.

Jag började i Veni Vidi Canti för 12 år sen och då hade Karin E precis varit i USA på en gospelresa för första gången. Hon var väldigt uppfylld av resan och alla intryck och försökte naturligtvis förmedla detta till oss i kören men det var svårt att ta till sig allt ordentligt. Nu förstår jag mycket bättre vad det var hon försökte beskriva om stämningen i kyrkan under gudstjänsten. Om den lilla damen som plötsligt tar fram en tamburin och spelar med i musiken och framför allt om dom i församlingen som blir så uppfyllda att dom sätter igång och dansa i kyrkgången. Sånt händer ju aldrig hemma så det var väldigt svårt att föreställa sig hur det skulle vara att delta i en sån gudstjänst. Nu vet jag men känslan går inte att beskriva i ord.

Planeringen för att kören faktiskt skulle åka har pågått så länge, drygt två år. Under tiden har livet sin gång och ibland händer saker som gör att livet förändras längs vägen. För min del har livets väg tagit mig från Västerås till Västkusten och det gör det ju lite svårt att fortsätta i kören. Visst finns det tankar om att hitta en ny kör att sjunga i, men det är inte så enkelt. Veni Vidi Canti är inte bara en kör för mig. Det är mina vänner som jag har lärt mig så mycket tillsammans med och Karin E är den mest inspirerande körledare jag har haft. Det blir väldigt svårt att matcha... men visst vill jag fortsätta sjunga och med en ny kör finns också möjligheten till ett utbyte med VVC så vi kan fortsätta träffas ibland och sjunga tillsammans.

Tacksamhet var rubriken. Jag är tacksam för att livet har fört mig dit där jag är idag. Jag är tacksam för att jag genom sången har fått så många fina vänner som jag kan dela upplevelser och glädje tillsammans med. Även om det trillat många tårar längs min kind under resan så är det inte bara sorg över att behöva skiljas från sina vänner utan även tårar av tacksamhet över att jag har fått lära känna alla dessa fina människor.

Ni finns alltid i mitt hjärta. /Anna-Karin

Några bilder

2009-03-25T14:01:00.004+01:00

Här kommer ett bildspel (foto Per W) som på sitt sätt berättar om vad vi upplevt under de här dagarna. Det kommer säkert fler bilder och bildspel under veckan så kika in här på bloggen om du är intresserad av att se mer... Tryck på Play så startar bildspelet och rullar automatiskt i cirka två minuter. Tycker du att det går för fort och vill pausa så tycker du bara på Pause.

Nu är vi här!!

2009-03-24T22:11:00.000+01:00

Hej alla gospelvänner!

Sitter här vid Anna-Karins laptop och har huvudet fullt av intryck, känslor och händelser - efter endast fyra dagar!!
Resan startade lite "turbulent" med borttappade biljetter, samt att jag själv gjorde en "Stig-Helmer", dvs väskan hamnade i Tokyo! Närå - vet inte var den tog vägen men den dök upp efter drygt ett dygns väntan.. .
Efter ett antal timmar på resande fot landade vi i Atlanta, lagom mosiga. Efter lite mat och snack rullade vi i säng och somnade innan vi lagt huvudet på kudden.

På dessa fyra dagar har vi redan hunnit med massor av olika upplevelser - kyrkor, gudstjänster, gästvänliga amerikaner, göra körpålägg till en gospelskiva, matupplevelser, vandrat i Amicalola Falls State Park, shopping, down-townkoll mm mm. Känns som vi varit här myyycket längre..

Daniel har fixat ett kanonupplägg för oss - och vi har skitkul hela tiden!

Hoppas att ni alla där hemma i Sverige har det jättebra och att våren är på väg på allvar - här är det ca 22-23 grader på dagarna - helt ok!
Påminner om att ni gärna får skriva en kommentar..

Hälsningar till alla - puss o kram! //Susanne

WOW!

2009-03-24T21:44:00.000+01:00

Mina förväntningar var att få lyssna på "riktig" gospel och få delta i en gospelkyrkas gudstjänstceremoni. Har bara sett lite av det på film förut. Innan vi åkte fick vi först veta att vi kanske skulle få sjunga också. Sedan fick vi veta att vi skulle få sjunga och jag såg för mitt inre hur vi skulle få sjunga en gospel och få lite artiga uppskattningar.

Aldrig har väl körens namn passat bättre än här i Atlanta: Veni Vidi Canti - Vi kom, vi såg och vi sjöng. Och som vi sjöng! Gensvaret var omedelbart och den uppskattning vi fick motta var enastående! Det var verkligen sporrande. Allt det arbete vi lagt ner under Karins underbara ledning gav frukt och naturligtvis lyftes vi också av Daniels proffsiga ackompangemang.

I dag, tisdag, har vi spelat in körinslag till en gospel som ska komma på skiva. Första försöket lät för mycket som svensk gospel. Efter ett antal omtagningar och uppmuntrande anvisningar var det klart. När vi lyssnade på slutresultatet var det betydligt bätte resultat och det kändes nästan overkligt att vi kunde låta så.

Så underbart att få vara med om de här upplevelserna. När jag kommer hem kommer mina begrepp om gospel att vara mycket större och jag hoppas kunna förmedla det i församlingen hemma. / Ingvar

Sammanfattning av dom 3 första dagarna i Atlanta

2009-03-24T05:34:00.001+01:00

Kl.02:30 den 20 mars samlades dom flesta vid Rönnby Kyrkcenter för att ta bussen till Arlanda. Incheckningen på Arlanda blev lite mer spännande än vad vi hade tänkt oss eftersom 5 biljetter plötsligt var avbokade! Som tur var löste det sig ganska snabbt och alla kom iväg med samma plan.Flygresan gick via Paris till Atlanta och när vi äntligen landade på världens största flygplats visade det sig att en av väskorna var kvar i Paris... Lagom trötta och mosiga efter att ha varit igång länge så checkade vi in på hotellet och stack ut för en snabbmat och lite handling innan det slutligen var dags att lägga huvudet på kudden. Intrycken av den stora staden får vänta tills imorgon.
Förmiddagen den 21 mars ägnades åt Martin Luther King Memorial Center och sedan åt vi lunch downtown Atlanta. Efter några timmars valfri aktivitet samlades vi för gemensam middag på kvällen.
Tidig morgon den 22 mars. Kl.07:30 började första gudstjänsten vi deltog i. Andra gudstjänsten började kl.11:00 och höll på i 3 timmar. Vi hade förmånen att få sjunga i båda gudstjänsterna. Efter en snabb tur tillbaks till hotellet för att byta om gick vi ut och åt tillsammans och sen samlades vi för att utbyta tankar om upplevelsen av gudstjänsterna.