Jag satt hemma själv och tyckte lite synd om mig själv. Det ösregnade ute och huset var tomt. Kände mig ensam och ledsen. Så satte jag på skivan från USA. Helt plötsligt var jag inte ensam. Jag var med er igen. Minnena kom tillbaka och jag kom på att jag är inte ensam fast jag sitter själv. Ni var med mig ikväll.
Kram allihopa
Ann-Sofie
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om Ni visste hur glad jag blir när jag läser sådana här tankar! Tack för att Ni delar med Er, kram KEA :)
SvaraRadera