TILLBAKA TILL VERKLIGHETEN 3

Hmmm..... Nu är man här igen, det är inte riktigt jag egentligen att skriva i ett öppet forum såhär...... men jag skriver bara till er så det är väl därför. Det har gått snart två veckor och jag har inte packat upp det sista än... det blir mindre definitivt så, jag är kvar fortarande... lite. Men det är inte så farligt som det låter, jag har landat och landat mjukt.... jag tog med mig ett av Pelles vita små molntussar hem och ner... jag landade mjukt och stortrivs med det som blev. Oron som fanns när jag låste dörren vid hemkomsten och klev över högen med post.... är som bortblåst...... Vi tog med oss det fina, varma och starka som vi hittade "over there".... hem. Det visade inte minst sista körövningen, tack! Visst var det kul.... det finns en öppenhet, en glädje och ett go hos alla som inte funnits på det sättet förut.... tack för att ni finns och är så underbara allihop.

Jag är lika glad för den inre resan som bara börjat..... ett nästan stoiskt lugn och en behaglig trygghet har infunnit sig och gjort att resan, vår resa, redan fått konsekvenser för resten av mitt liv....... oups!.... dramatiskt och hemskt kanske någon tycker att det låter...... det är stort men betyder egentligen bara att jag kommit till insikt om ett par saker och upplevelserna av värme, glädje och trygghet har hjälp mig att fatta några viktiga beslut..... dramatiskt kanske.... men inte hemskt..... det är mer med tacksamhet jag ser tillbaka på gemenskapen, vänskapen och möten som gjorde en skillnad, bland annat våra fantastiska morgonsamlingar där man fick möta så fina, ärliga och i sin skörhet så starka människor. När sedan Maggi (tack Maggi) i ett mail skrev till "Familjen" då blev allt fullbordat........... vad kan man säga mer än tack för att ni finns ..... ni gör skillnad./BG
PS! Ni som inte kunde följa med och dela upplevelsen på plats är naturligtvis lika viktiga och betydelsefulla..... men det hoppas jag ni förstår ändå DS!