Jag satt hemma själv och tyckte lite synd om mig själv. Det ösregnade ute och huset var tomt. Kände mig ensam och ledsen. Så satte jag på skivan från USA. Helt plötsligt var jag inte ensam. Jag var med er igen. Minnena kom tillbaka och jag kom på att jag är inte ensam fast jag sitter själv. Ni var med mig ikväll.
Kram allihopa
Ann-Sofie
fredag 8 maj 2009
måndag 27 april 2009
Dela mera
Hej alla i min stora familj
Jag tänker mycket på den predikan som Per W hade på Gospelmässan förra söndagen. Vi pratar för mycket om "receptet" kring vår tro (om vad som är rätt och fel) och alldeles för lite om "smaken" av den.
När vi var i Atlanta började vi så smått under morgonsamlingarna våga dela med oss till varandra av vad vi upplever och har upplevt på vår egen livsväg. Det tycker jag var en fantasktisk upplevelse! Det betyder att vi har fått ett stort förtroende för varandra i kören och vågar dela med oss mer i den gruppen än kanske i vårt "vanliga" liv.
När sedan Gunilla i onsdags fortsätter resan genom att berätta om hennes upplevelser på jobbet blir det bara fulländat! Tack Gunilla!
Jag hoppas att vi kan fortsätta att våga dela andliga upplevelser med varandra även i fortsättningen. Dels för att i alla fall jag behöver den plattformen och dels för att vi ska behålla det fina stämningen som vi fick fram i USA.
Jag tänker mycket på den predikan som Per W hade på Gospelmässan förra söndagen. Vi pratar för mycket om "receptet" kring vår tro (om vad som är rätt och fel) och alldeles för lite om "smaken" av den.
När vi var i Atlanta började vi så smått under morgonsamlingarna våga dela med oss till varandra av vad vi upplever och har upplevt på vår egen livsväg. Det tycker jag var en fantasktisk upplevelse! Det betyder att vi har fått ett stort förtroende för varandra i kören och vågar dela med oss mer i den gruppen än kanske i vårt "vanliga" liv.
När sedan Gunilla i onsdags fortsätter resan genom att berätta om hennes upplevelser på jobbet blir det bara fulländat! Tack Gunilla!
Jag hoppas att vi kan fortsätta att våga dela andliga upplevelser med varandra även i fortsättningen. Dels för att i alla fall jag behöver den plattformen och dels för att vi ska behålla det fina stämningen som vi fick fram i USA.
Många kramar till er alla
Eva
onsdag 22 april 2009
Hälsningar från Skåne....
Sitter i bilen påväg hem till Helsingborg igen efter att ha shoppat lite i Malmö (får aldrig nog av shopping :p ) då jag får ett sms...."Kören undrar om du fick jobbet på ICA?" Jag blev så glad!! men avis på Jimmy att han fick vara med min kör och inte jag. Blev helt tossig och Jon undrade vad som hänt eftersom jag sken upp så. Kommer nästan inte ihåg vad jag sa men jag minns att jag upprepade "kören" och "åh" några ggr :)
Går fortfarande runt och jämför saker och ting med USA: " I USA, då...", "När vi var i USA...", "Så gjorde vi aldrig i USA", " åh va fin! var har du köpt den?.... -I USA!" :D osv osv....
Det var så roligt! När vi tittade på dvdn från USA, och satt och fikade samtidigt, i familjen Törnbloms vardagsrum utbrister pappa Törnblom " Nu är vi tillbaka från början av dvdn. Det här har jag redan hört en gång" ......."Haha, nej pappa det är inte slut än, det är samma predikan. Tar lite längre tid i USA bara :)"
Vet inte när jag kommer till Västerås nästa gång men hoppas jag kan kika förbi snart å träffa er alla underbara människor! Saknar er...
1000 pussar och kramar till er alla
//Karin T
ps. När börjar vi sälja new body igen? :p
Går fortfarande runt och jämför saker och ting med USA: " I USA, då...", "När vi var i USA...", "Så gjorde vi aldrig i USA", " åh va fin! var har du köpt den?.... -I USA!" :D osv osv....
Det var så roligt! När vi tittade på dvdn från USA, och satt och fikade samtidigt, i familjen Törnbloms vardagsrum utbrister pappa Törnblom " Nu är vi tillbaka från början av dvdn. Det här har jag redan hört en gång" ......."Haha, nej pappa det är inte slut än, det är samma predikan. Tar lite längre tid i USA bara :)"
Vet inte när jag kommer till Västerås nästa gång men hoppas jag kan kika förbi snart å träffa er alla underbara människor! Saknar er...
1000 pussar och kramar till er alla
//Karin T
ps. När börjar vi sälja new body igen? :p
måndag 20 april 2009
Jag hoppas...
...att vi kan förmedla åtminstone lite av den musikaliska känsla vi själva fick uppleva på plats under vår resa i Atlanta!
Med gospelmässan i färskt minne från söndagen (19/4), är det en förhoppning jag har - att få förmånen att göra avtryck hos människor.. Att vi får göra det bästa vi vet - sjunga med hjärta och själ - och ni som lyssnar på oss känner att det är ett glädjebuskap vi vill dela med er!
Det var en härlig kväll med många känslor som flög kors och tvärs i kyrkorummet - vi vill ju så gärna att ni ska få veta hur vi hade det "over there"! Det tror att många gjorde, mycket tack vare Cattas fina jobb med alla bilder som gav det hela en dimension till (tack snälla!)
Tack oxå till alla er som stannade kvar efteråt - hoppas att vi kunde delge er en liten bit av alla de fina upplevelser vi själva har fått!
Till sist återstår bara - Anna-Karin och Karin - we miss you! Hoppas ni är inne läser och vet att ni är påtänkta och saknade.
Mrs Ace - du leder oss med fast hand och ett stort hjärta!
Love you all - and God bless you,
//Susanne
Med gospelmässan i färskt minne från söndagen (19/4), är det en förhoppning jag har - att få förmånen att göra avtryck hos människor.. Att vi får göra det bästa vi vet - sjunga med hjärta och själ - och ni som lyssnar på oss känner att det är ett glädjebuskap vi vill dela med er!
Det var en härlig kväll med många känslor som flög kors och tvärs i kyrkorummet - vi vill ju så gärna att ni ska få veta hur vi hade det "over there"! Det tror att många gjorde, mycket tack vare Cattas fina jobb med alla bilder som gav det hela en dimension till (tack snälla!)
Tack oxå till alla er som stannade kvar efteråt - hoppas att vi kunde delge er en liten bit av alla de fina upplevelser vi själva har fått!
Till sist återstår bara - Anna-Karin och Karin - we miss you! Hoppas ni är inne läser och vet att ni är påtänkta och saknade.
Mrs Ace - du leder oss med fast hand och ett stort hjärta!
Love you all - and God bless you,
//Susanne
lördag 18 april 2009
lördag 11 april 2009
Avtryck
Visst gjorde resan avtryck. Även om jag föreställer mig att jag säkert hade levt kvar på molnet lite längre om jag hade haft möjligheten att delta på körövningarna och fortsätta gemenskapen med "familjen" på lite närmare håll. Dom första dagarna lyssnade jag bara på gospel för att hålla kvar känslan lite längre. Nu kommer minnena lite glimtvis ibland och vardagen tränger sig ohjälpligt på mer och mer.
Jag pratar sällen om min tro men jag kan inte säga annat än att jag fick med mig en massa inre styrka från upplevelserna "over there". Styrka i min tro som innebär en styrka i mig själv. Det händer med jämna mellanrum i mitt liv att tron blir starkare och resan hjälpte definitivt till att ge en extra boost just nu.
Good bless you all!
/Anna-Karin
Jag pratar sällen om min tro men jag kan inte säga annat än att jag fick med mig en massa inre styrka från upplevelserna "over there". Styrka i min tro som innebär en styrka i mig själv. Det händer med jämna mellanrum i mitt liv att tron blir starkare och resan hjälpte definitivt till att ge en extra boost just nu.
Good bless you all!
/Anna-Karin
fredag 10 april 2009
TILLBAKA TILL VERKLIGHETEN 3
Hmmm..... Nu är man här igen, det är inte riktigt jag egentligen att skriva i ett öppet forum såhär...... men jag skriver bara till er så det är väl därför. Det har gått snart två veckor och jag har inte packat upp det sista än... det blir mindre definitivt så, jag är kvar fortarande... lite. Men det är inte så farligt som det låter, jag har landat och landat mjukt.... jag tog med mig ett av Pelles vita små molntussar hem och ner... jag landade mjukt och stortrivs med det som blev. Oron som fanns när jag låste dörren vid hemkomsten och klev över högen med post.... är som bortblåst...... Vi tog med oss det fina, varma och starka som vi hittade "over there".... hem. Det visade inte minst sista körövningen, tack! Visst var det kul.... det finns en öppenhet, en glädje och ett go hos alla som inte funnits på det sättet förut.... tack för att ni finns och är så underbara allihop.
Jag är lika glad för den inre resan som bara börjat..... ett nästan stoiskt lugn och en behaglig trygghet har infunnit sig och gjort att resan, vår resa, redan fått konsekvenser för resten av mitt liv....... oups!.... dramatiskt och hemskt kanske någon tycker att det låter...... det är stort men betyder egentligen bara att jag kommit till insikt om ett par saker och upplevelserna av värme, glädje och trygghet har hjälp mig att fatta några viktiga beslut..... dramatiskt kanske.... men inte hemskt..... det är mer med tacksamhet jag ser tillbaka på gemenskapen, vänskapen och möten som gjorde en skillnad, bland annat våra fantastiska morgonsamlingar där man fick möta så fina, ärliga och i sin skörhet så starka människor. När sedan Maggi (tack Maggi) i ett mail skrev till "Familjen" då blev allt fullbordat........... vad kan man säga mer än tack för att ni finns ..... ni gör skillnad./BG
PS! Ni som inte kunde följa med och dela upplevelsen på plats är naturligtvis lika viktiga och betydelsefulla..... men det hoppas jag ni förstår ändå DS!
Hmmm..... Nu är man här igen, det är inte riktigt jag egentligen att skriva i ett öppet forum såhär...... men jag skriver bara till er så det är väl därför. Det har gått snart två veckor och jag har inte packat upp det sista än... det blir mindre definitivt så, jag är kvar fortarande... lite. Men det är inte så farligt som det låter, jag har landat och landat mjukt.... jag tog med mig ett av Pelles vita små molntussar hem och ner... jag landade mjukt och stortrivs med det som blev. Oron som fanns när jag låste dörren vid hemkomsten och klev över högen med post.... är som bortblåst...... Vi tog med oss det fina, varma och starka som vi hittade "over there".... hem. Det visade inte minst sista körövningen, tack! Visst var det kul.... det finns en öppenhet, en glädje och ett go hos alla som inte funnits på det sättet förut.... tack för att ni finns och är så underbara allihop.
Jag är lika glad för den inre resan som bara börjat..... ett nästan stoiskt lugn och en behaglig trygghet har infunnit sig och gjort att resan, vår resa, redan fått konsekvenser för resten av mitt liv....... oups!.... dramatiskt och hemskt kanske någon tycker att det låter...... det är stort men betyder egentligen bara att jag kommit till insikt om ett par saker och upplevelserna av värme, glädje och trygghet har hjälp mig att fatta några viktiga beslut..... dramatiskt kanske.... men inte hemskt..... det är mer med tacksamhet jag ser tillbaka på gemenskapen, vänskapen och möten som gjorde en skillnad, bland annat våra fantastiska morgonsamlingar där man fick möta så fina, ärliga och i sin skörhet så starka människor. När sedan Maggi (tack Maggi) i ett mail skrev till "Familjen" då blev allt fullbordat........... vad kan man säga mer än tack för att ni finns ..... ni gör skillnad./BG
PS! Ni som inte kunde följa med och dela upplevelsen på plats är naturligtvis lika viktiga och betydelsefulla..... men det hoppas jag ni förstår ändå DS!
torsdag 9 april 2009
Tillbaka till verkligheten2.
Vissa saker kommer man ju på efteråt är ju sådana som man inte skulle ha gjort, och vissa saker är ju sådana som skulle ha gjort(som sedan antagligen skulle ha blivit nått som man inte skulle ha gjort om man hade gjort det).
En sån grej(den senare varianten) hände(inte) när vi åt lunch på cowboybaren på andra sida gatan. Vi fick bord ganska omgående och hade tur( Ludde och jag) och fick trevliga bordsdamer. Sen kom HON servitrisen, som hette Yvonn, och frågade om vi ville beställa. Hon...............................................................................................................................skulle jag ha frågat, i vilken kyrka hon gick i på söndagarna.
_P.
Vissa saker kommer man ju på efteråt är ju sådana som man inte skulle ha gjort, och vissa saker är ju sådana som skulle ha gjort(som sedan antagligen skulle ha blivit nått som man inte skulle ha gjort om man hade gjort det).
En sån grej(den senare varianten) hände(inte) när vi åt lunch på cowboybaren på andra sida gatan. Vi fick bord ganska omgående och hade tur( Ludde och jag) och fick trevliga bordsdamer. Sen kom HON servitrisen, som hette Yvonn, och frågade om vi ville beställa. Hon...............................................................................................................................skulle jag ha frågat, i vilken kyrka hon gick i på söndagarna.
_P.
onsdag 8 april 2009
En liten fråga bara...
Hur länge måste jag forsätta tvätta händerna med handsprit??? Har ni andra slutat??
;)
Vi ses ikväll!
//Per W
måndag 6 april 2009
Påsklov
Det är vecka 15 och mitt efterlängtade påsklov har precis börjat!
Jag tycker faktiskt synd om er "vuxna" som har ett jobb att gå till varje dag medans jag sitter här och har looooooov.
Men ett litet tips bara ..
Nu när ni sitter på jobbet mina bästa körvänner så tänk på mig, för jag tänker på er!
- Jag vet att du ler precis nu :)
Åh vad mycket kärlek jag vill ge till er alla, ni gjorde min resa till den bästa i mitt liv!
Idag är det en vecka sen vi kom hem och jag är fortfarande helt slut efter alla intryck och upplevelser. Jag har inte kunnat låta bli att lägga mina tankar på något annat än vår resa VARJE DAG SEN VI KOM HEM. Jag saknar det verkligen. När klockan är 12 på dagen här i Sverige så tittar jag en extra gång på klockan och tänker att nu är klockan 6 på morgonen i Atlanta. Jag tänker på Daniel och hans kör, Ekerö Gospel som är där nu på samma plats och samma hotell. ¨
Nej nu borde jag sluta drömma mig tillbaks ..
Det är bara dags att baka, sälja och spara till nästa resa :) Eller hur?!
Minnena lever kvar föralltid!
I LOVE YOU! / Hanna
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)